Vill ni se hur en 4-årig verklig ”mammegris” ser ut? I så fall – håll till godo:
Jag mötte honom och hussen i dörren när jag kom hem i kväll. De var på väg ut på promenad. Det var nätt och jämnt att hussen fick med sig mammegrisen ö h t. Men han rusade före till skogen, kastade sig ut i gräset och kissade och bajsade nästan samtidigt och släpade sedan hussen hem igen. Till matte. Jo, nog har vi ett alldeles särskilt band, jag och den prickige. 😉
Den hemsläpade hussen berättade sedan att Bucks verkligen och alldeles tydligt hela dagen visat att han saknade sin matte. Så den STORA presenten denna dag var – att matte kom hem. Hjärtegrynet!
På väg hem från kursen tog jag vägen om Konsum och köpte vad som behövs för ett riktigt 4-årskalas: Två bitar Arbogapastej, varmkorv och glass. Och allting föll familjen i gomen. Eller ja… vi tvåbenta nöjde oss med glass. 😉
Kursen dag 1
Det har varit en mycket trevlig kursdag, inspirerande och engagerande. Under ledning av Jenny Wibäck och Camilla Svenäng har vi diskuterat instruktörsrollen och kursdeltagarnas lärande. Det är onekligen bra att tänka till kring de där sakerna ibland. Och extra bra att så här inför en ny kursstart (jag ska hålla vardagslydnad med start på torsdag) få lite nya influenser.
Jenny och Camilla var synnerligen trevliga bekantskaper. Det var även Jennys lilla WK-valp Rudolf, en glad liten filur som behövde typ två sekunder på sig för att lista ut hur man får ut mesta möjliga från godisautomaten (läs: mig 😉 ).
J och C har verkligen gedigna kunskaper när det gäller hundträning och pedagogik. De har tävlat på elit- och SM-nivå under lång tid. Så långt allt gott, men det som gör att jag känner extra stort förtroende för dem är att de båda har mindre trevliga hunderfarenheter med sig i bagaget; de tillhör inte kategorin som ”glidit omkring på en BC-räkmacka”, utan har delvis fått lära sig ett och annat ”the hard way”, som att det inte går att säga ”dåligt ledarskap” som ett universalmantra, utan vet smärtsamt väl hur det är att leva med en utåtagerande eller hund med ”knackig motor”. Sådana instruktörer får jag ett oerhört förtroende för! Att de dessutom inte ser klicker som den enda och allenarådande lösningen på allt, trots (eller kanske just för) att de båda gått Canis diplomutbildning.
I morgon handlar det om oss mer än om våra kursare. Det blir teori kring inlärning av moment samt praktisk träning med egen hund under stor del av dagen. Det ska bli jätteintressant att höra hur de tänker i det konkreta momenttränandet och – inte minst – att få ”friska ögon” på det vi gör, jag och Bucks. Jo, för i morgon ska han slippa sitta hemma och sukta efter sin ”mamma”. 🙂
Kvällen
… har tillbringats framför tv:n och Melodifestivalen. Inte helt otippat 😉 . Vann rätt låt? Nja, det var väl inte min favorit, men helt okej. Jag (och internationella juryn) höll på Sarah Dawn Finer och ”Moving on”. Men eftersom den inte vann är jag ytterst tackam över att La viox klådde Måns Zelmerlöf och Alcazar; meningslös tralldiscopop har vi sett och hört nog av – och ingen ute i Europa verkar vilja höra det alls.
Med ”Moving on” hade Sverige kunnat vinna i Moskva. Med ”Hope and Glory” hade vi fått allt annat än just hopp och berömmelse. Det hade blivit bottennapp och неловкий! La voix kommer att få en och annan voix d’Europe. 😉
Dags för sängen. Jomen, jag tänkte faktiskt komma i säng före midnatt i dag. Wow, liksom… 😀
Må väl!
Skönt att mitt instruktörstips föll väl ut. Vore ju kul att uppleva dem någon gång också…
Vilken fullspäckad helg du haft, men givande förstår jag, så Bucks är en liten mammagris han också, det är ju på gott och ont, men visst är det härligt att någon gillar en så mycket.
Ha det bäst
Kram